När livet känns tungt kommer ofta våra vänner till oss för att trösta och vägleda. Dessa vänner kan komma i olika skepnader.

För att ena gången komma som en viskning i vinden, en smekning av solen kan det nästa gång vara något du kan ta på. En fjäril, fågel, eller ett löv.
Vi är aldrig ensamma. När livet känns svårt är allt vi behöver göra att be om hjälp, om stöd eller vägledning. Universum hör dig.

Under mina år i detta liv och i denna kropp har jag kommit att stöta på många hinder. Lika många hinder jag stött på har lika många öppningar infunnit sig, vägvisare, glimtar och tecken om vart jag ska gå. Vad som behöver göras...

Ha ögonen öppna, var lyhörd! Att våga tro, är att kunna se.

Så kom jag då till en av mina dagar då livet tycktes vara allt för hårt och inte kunde jag någonstans se en lösning. Det var runt midsommar, fullmåne. Jag minns så väl att jag var barfota och att gräset var täckt av dagg. Någonstans i mitt trasiga hjärta ropade jag på hjälp upp mot månen. Hon log kärleksfullt tillbaka..

Så stod jag då där, i midsommarnatten. Blundade och lät tårarna skölja mitt hjärta rent.

Då känner jag en närvaro, en varm kärleksfull närvaro. Jag öppnar ögonen och min blick går ner till det fuktiga gräset, där i gräset sitter en liten padda och tittar på mig.
Paddan kom med ett budskap, att jag skulle välja att se mina positiva sidor. Att jag skulle se min egen skönhet. Att jag skulle älska mig själv precis så som jag var just där och då.

Jag lyfte upp henne försiktigt och smekte hennes huvud med mitt pekfinger.
Som den magiska lilla varelse hon var sträckte hon ut sitt framben och gav mig en gåva.
Gåvan av hopp och ljus.


Med kärlek
sorcha