Lycka!

Väl mött fina vänner i väven!

Just nu är jag så otroligt glad och lättad. Trodde bloggen var raderad...

Efter att jag bytt telefon blev det något konstigt och jag kunde inte logga in. Oavsett denna röra så tackar jag universum och den del av min hjärna som forfarande vill samarbeta med mig. Jag är tillbaka :) Som en del av er vet är jag ganska svårt sjuk i ME/CFS, Kronisk migrän , Fibromyalgi, Smärtsyndrom och ja div andra trasigheter i kroppen. Men, jag är en överlevare. Så nu följer fortsättningen på mitt liv. Fortfarande häxa, men en sjuk sådan.

Så var det Samhain igår. Väldigt passande avtagande måne. Så därför gjorde jag en cermoni med familjen där vi tog varsin liten lapp som vi skrev något på som vi vill bli av med. En känsla, ett beteende eller något annat obehagligt. Absolut inga personer fick mina nu tonåringar skriva då vi vet att tankens kraft är stor och ja, allt kommer ju tillbaka. Ingen backfire här inte.

Så under tystnad i skenet av stearinljus, rykande salvia och mörker skrev vi på våra lappar. En efter en av oss lade lappen i en liten kopparkittel med sand från Egyptien och glödande salvia. Lapparna tog eld och kvar blev aska. Efteråt tog vi varandras händer och bildade en cirkel, så tackade vi.

Sedan ställde jag kitteln ute för att bli omhändertagen av Samhainnatten. Idag ska jag begrava askan för att återlämna det som nu är borta från oss.

Mina fina barn som jag lärt från början att mamma är häxa, (att de är häxor om de vill) genom åren har de fått healing och gett healing. Fast det var länge sedan nu och de är 17 och 13, gjorde de detta med mig utan snack. Även min man. Det värmer så <3 br="" k="" lycklig="" mig="" nner="" och="" stolt.="">


På återseende!

Sommarnatt

Ännu en natt full av funderingar. Svårt att varva ner hjärnverksamheten. 

Vart väldigt mycket runt omkring, ofrånkomliga saker. 

Längtar ut till min skog, till ugglans dova hoande. Den ljumma mossan och bäckens eviga porlande. Inom mig bär jag den, i mitt hjärta finns alltid gläntan. Där får jag ro i själ och tanke. Där får frågor svar. 

Sov gott//S

Beltane

"Jag förstod att jorden mindes mig,
hon tog mig tillbaka så ömsint,
slätade ut sina mörka kjolar, sina fickor,
fyllda med lavar och frön.
Jag sov som aldrig förr, en sten i flodfåran,
ingenting fanns mellan mig och stjärnornas vita eldar
förutom mina tankar, och de flög lätt som nattfjärilar
mellan trädgrenarna på de perfekta träden.
Hela natten hörde jag de små kungarikena andas omkring mig, insekterna, och fåglarna som gör sitt arbete i mörkret.
Hela natten steg och föll jag, som om jag flöt i vatten,
famlande i en självlysande undergång.
När morgonen kom hade jag försvunnit minst ett dussin gånger in i något bättre."

Mary Oliver, Sleeping in the Forest (Fritt översatt. Camilla Alisander-Ason)

Bild och text lånad av Gudinnetemplet i Gbg

Tack universum

Tack för dagen
För kraften att orka genomföra
Nu gäller vila
och vila gör jag med glädje

S

Fullmåne Bodhran Vårpirr Humlesurr

Vårens energier och fullmånens kraft har väckt liv i min själ.
Har länge längtat så efter en ordentlig trumma, en "riktig". Det är inget fel med den jag har. Är väldigt förtjust i den och den har gett mycket. Men ljudet är mer klonk än bong, om du förstår vad jag menar.

Så efter intensivt sökande fann jag den. Det är en Irlänsk Bodhran!
Det roliga är att det tog tre dagar så hade jag fått hem den! Underbart att få den i mina händer och ett fantastiskt djupt ljud. Älskade moder jords puls som berör ända in i benmärgen.

Har funderat mycket om vikten av att ha gjort trumman själv. Kom fram till att det spelar ingen roll, det är känslan som räknas. Dessutom skulle jag ha svårt att göra en, med värkande händer. Näpp, finns det andra som gör så vackra trummor med sån fin historia bakom. Då tar jag tacksamt emot den hjälpen <3



Bilden är från www.fredmansmusik.com där jag köpte min.

Natt

Både make och hund snarkar....
Inte lätt att somna med det och tusen tankar. En tung dag, en dag med flera insikter. Känner mig sviken av min kropp som kraschar efter bara vart liite för aktiv. Ändå har jag rullstol nu för att kunna ta mig ut. Tanken var att kunna ta mig ut med hunden utan att hela dagens energi skulle gå åt. Kanske behöver jag vänja mig. Vem vet. Eller så är det bara så att jag är för sjuk och inte klarar. Ren fakta.

Folks blickar gör ont. Kommentarer som "Har du skadat dig?"
Jag har bara vart sjuk i 17år. Ggaaaa. En natt som denna och det räcker tänka på det så kommer tårarna.

Att leva med ME är grymt.

Så många som inte tror eller lyssnar när man förklarar.

Längtar till skogen. Att lägga mig i mossan och sjungas till ro av granar och tallers sång...

Med all min kärlek & hopp om en vacker vår//S