"Jag förstod att jorden mindes mig,
hon tog mig tillbaka så ömsint,
slätade ut sina mörka kjolar, sina fickor,
fyllda med lavar och frön.
Jag sov som aldrig förr, en sten i flodfåran,
ingenting fanns mellan mig och stjärnornas vita eldar
förutom mina tankar, och de flög lätt som nattfjärilar
mellan trädgrenarna på de perfekta träden.
Hela natten hörde jag de små kungarikena andas omkring mig, insekterna, och fåglarna som gör sitt arbete i mörkret.
Hela natten steg och föll jag, som om jag flöt i vatten,
famlande i en självlysande undergång.
När morgonen kom hade jag försvunnit minst ett dussin gånger in i något bättre."
Mary Oliver, Sleeping in the Forest (Fritt översatt. Camilla Alisander-Ason)
Bild och text lånad av Gudinnetemplet i Gbg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar