fredag 10 september 2010

Upplyftande, inspirerande Höst!



*Paddan bor i min örtagård*

)O(************************************** )O(


Hösten är en av de årstider då jag normalt sett mår bäst. En tid av inspiration som kommer antingen jag vill ha den eller inte ;)
I år är den en smula trögstartad, det mesta tar emot.. Det känns som att vetskapen av fk`s flåsande i nacken får mig att stå på vänt.
Tankarna snurrar för fort i huvudet så inget annat får plats.
Dessutom har familjen sorgeår.. Kanske inte så konstigt att det blir för mycket.
Nej, inte konstigt alls!
Att ha sorg är som en stor svart seg sörja som slingrar sig runt kropp o själ.

Jaha, nu kom jag på det oxå. Inte fel att blogga alls *ler*

**********************

Min önskan denna höst är att få familjen i balans och att alla ska få må bra.

************************


*Mama.. mama Gaia, mother divine..*

Till Dig vänder jag mig när allt blir för tugnt och svart.
Går ut i djupaste skogen och tillåter mig att falla.
Jag vet att du fångar upp mig
*Jag är tacksam för det*

I din glänta kommer ljuset alltid tillbaka.
Stilla singlar ett löv sakta ner. Det är frostkysst..
Solens strålar kittlar det hela vägen ner
Lövet landar mjukt i den fuktiga mossan.

Jag tittar upp,
låter höstsolen värma mitt ansikte.
En härlig känsla sprider sig i hjärtat..
Lättnad


måndag 23 augusti 2010

Inspiration i skogen...


Ibland får man låta en bild säga mer än tusen ord.
Min kropp är ledsen och själen likaså. Vad jag är trött på denna värk och eviga strid..
Strider både med kropp och själsfrände..
Ibland måste man även få känna att man ger sig, och jag ger mig nu...
(Men bara för nu. Tar nya tag i morgon, men just nu..
Ger jag mig.)

Må månen lysa din stig genom livet min vän och stjärnorna guida dig till en rofylld tid.
Låt hösten komma och omfamna dig med sin klokhet.
Vi andas lugnare och tillåter oss stanna upp...
Nu ÄR vi.

Med all min kärlek
S

söndag 15 augusti 2010

Månen växer...

Vid min själ vad det var länge sedan jag skrev...
Och kliar gör det i fingrarna vänner så sant mitt hår bär eldens färg ;)
Så sommaren passerar, Lugnasad for förbi och nästa anhalt är Mabon. I år finns det inga potatisar att skörda. Men väl har hallonen varit otroligt givmilda och är fortfarande. Skogen dignar av kantareller och blåbär... I min örtagård växer morötter och blomkål sig stora och starka. Trots mördarsniglar och hungriga mullvadar tror jag nog vi ska få smaka iallafall :)

Resan till de Värmländska skogarna och min häxsyster blev inte riktigt som vi tänkt oss. Men vi fick gjort en hel del ändå :) Bland annat fick jag en trumma av henne i 35års gåva och den fick jag dekorerad med skinnfärg. Det var en magisk upplevelse där trumman visade mig vad som skulle stå. Där och då kopplades min shamanska sida upp och kontakten med månen växte sig än starkare, blev tydligare än någonsin. Som sig bör följde en rejäl utrensning. Därav min frånvaro i Gläntan..
Kopplingen till mångudinnan frigörs i trummandet. Det är gott att leva.




I morgon måndag är månen åter halv och tilltagande!

Så lyssna nästa gång du går ut i skogen, långt bort kanske du hör häxans trummande...

Lev väl!
S

måndag 26 juli 2010

Vhäxkraften fortsätter!

Så har jag än en gång flyttat min hemsida Vhäxkraft. Hoppas så och tror att jag ska kunna ha den där ett tag :) Det var för mycket med den gamla som inte föll mig i smaken riktigt...
Så dags för nya tag!!

Varmt Välkommen in i ljuset o värmen!
www.vhxkraft.webs.com

Återkomst efter frånvaro...

Väl mött fränder!
Så sitter jag åter vid min dator och tar en paus i vardagens rus..
Tiden som förflutit har varit tung och fylld av ohälsa. Ibland knackar mugglarlivet på så hårt att du inget kan göra för att hålla det borta från din dörr.

I mitt fall är det elak Värk och just nu Ångest som hoppar upp och ner framför mig som elaka troll.. Värk och Ångest följer varandra gladeligen hand i hand och är svåra att dela på, som två tvillingar..

Men, som häxa har jag ändå möjligheten att förändra, att inse och växa i vart jag just nu befinner mig i detta liv.
Att vara långt ner i bott och se ljuset glimma förbi, räckte för att jag skulle kasta mig ut igen och lämna min mörka håla. Mörkret är tryggt, i mitt mörker finns Värk och Ångest bosatta. Men i ljuset finns livet, skrattet, mina barn. Gemenskap, vänner, världen!

Att leva med värk 24 timmar om dygnet tär på både kropp och själ, det känns tom ok att jag inte orkar jämt. Det är inte konstigt att fotfästet försvinner ibland..
Hmmmm m.

Dags att ta nya tag och fortsätta framåt, en stund i taget, en dag i taget..

Med all min kärlek till Dig Du underbara!
S

tisdag 8 juni 2010

Skogen är vaken!




Så vaknade hon, med buller och brak.. Min älskade skog!
Vad menar du nu? Funderar du på då..
Jo, här kom våren med ett vidunderligt åskoväder som drog fram över skogar, sjöar och ängar!
Nu kunde de inte sova längre.. Det var sannerligen dags att vakna ur dvalan!

Full av liv, en sprakande, frasig grönska som får mig att dansa mellan ekar och granar..

Mossa som doftar så juveligt och blåbärsris som fnissar när mina bara vader stryker sig mot dess unga blad..

Det är juni och livet är härligt!