"Jag förstod att jorden mindes mig,
hon tog mig tillbaka så ömsint,
slätade ut sina mörka kjolar, sina fickor,
fyllda med lavar och frön.
Jag sov som aldrig förr, en sten i flodfåran,
ingenting fanns mellan mig och stjärnornas vita eldar
förutom mina tankar, och de flög lätt som nattfjärilar
mellan trädgrenarna på de perfekta träden.
Hela natten hörde jag de små kungarikena andas omkring mig, insekterna, och fåglarna som gör sitt arbete i mörkret.
Hela natten steg och föll jag, som om jag flöt i vatten,
famlande i en självlysande undergång.
När morgonen kom hade jag försvunnit minst ett dussin gånger in i något bättre."
måndag 29 april 2013
Beltane
Upplagd av Sara kl. 12:30 0 kommentarer
måndag 22 april 2013
söndag 21 april 2013
Fullmåne Bodhran Vårpirr Humlesurr
Vårens energier och fullmånens kraft har väckt liv i min själ.
Har länge längtat så efter en ordentlig trumma, en "riktig". Det är inget fel med den jag har. Är väldigt förtjust i den och den har gett mycket. Men ljudet är mer klonk än bong, om du förstår vad jag menar.
Så efter intensivt sökande fann jag den. Det är en Irlänsk Bodhran!
Det roliga är att det tog tre dagar så hade jag fått hem den! Underbart att få den i mina händer och ett fantastiskt djupt ljud. Älskade moder jords puls som berör ända in i benmärgen.
Har funderat mycket om vikten av att ha gjort trumman själv. Kom fram till att det spelar ingen roll, det är känslan som räknas. Dessutom skulle jag ha svårt att göra en, med värkande händer. Näpp, finns det andra som gör så vackra trummor med sån fin historia bakom. Då tar jag tacksamt emot den hjälpen <3
Bilden är från www.fredmansmusik.com där jag köpte min.
Upplagd av Sara kl. 11:42 0 kommentarer
torsdag 11 april 2013
Natt
Både make och hund snarkar....
Inte lätt att somna med det och tusen tankar. En tung dag, en dag med flera insikter. Känner mig sviken av min kropp som kraschar efter bara vart liite för aktiv. Ändå har jag rullstol nu för att kunna ta mig ut. Tanken var att kunna ta mig ut med hunden utan att hela dagens energi skulle gå åt. Kanske behöver jag vänja mig. Vem vet. Eller så är det bara så att jag är för sjuk och inte klarar. Ren fakta.
Folks blickar gör ont. Kommentarer som "Har du skadat dig?"
Jag har bara vart sjuk i 17år. Ggaaaa. En natt som denna och det räcker tänka på det så kommer tårarna.
Att leva med ME är grymt.
Så många som inte tror eller lyssnar när man förklarar.
Längtar till skogen. Att lägga mig i mossan och sjungas till ro av granar och tallers sång...
Med all min kärlek & hopp om en vacker vår//S
Upplagd av Sara kl. 15:03 1 kommentarer