..sätter jag mig en stund i Gläntan och njuter av en makalös afton.
Med en smula hopp i min hand vågar jag åter tro på framtiden. Det har vart en tuff vår, igen kan ju tilläggas...
Sliter med min hälsa och varje dag är en kamp. Att vara 36 år och förbrukad är allt annat än vad jag hade trott. Har både en neurologisk och en muskulär sjukdom.
För två år sedan arbetstränade jag och blev efter det akut försämrad. Då var min enda önskan att arbeta, nu är det att orka både laga mat och äta...
Så här är det, det enda som är beständigt i mig är Häxan. Det känns iaf hoppfullt ;)
Kram o kraft <3
fredag 25 maj 2012
Med hopp om sommar..
Upplagd av Sara kl. 11:35 2 kommentarer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)